En alldeles egen plats dit jag kan fly till.
Med bilder, tankar och musik.
Jag älskar musik, träning, piercingar, tv-serier, djur, att sova, mysiga saker och barnsliga saker. Att veta att man är älskad & uppskattad, att umgås med äkta människor, att skratta och att vara galen. Att läsa en bra bok och fly in i en annan värld för en stund, att gå runt i för stora kläder och att känna att man LEVER sitt liv och gör nånting bra av det.
Jag har starka åsikter och är inte rädd för att säga dom. Något som är oerhört viktigt för mig är VARIATION, variation i precis allt. Annars tröttnar jag och gräver ner mig. Jag är en periodmänniska, jag finner sällan något i livet som jag älskar såpass mycket att det håller en längre tid. Jag behöver variation i allt. Därför varierar mina intressen väldigt mycket. Varje månad kan se olika ut!
Mitt kall här i livet är att bli polis, och jag kämpar för att nå dit varenda dag.
Jag försöker och försöker och försöker. Imorgon är det 2 veckor sen.
Och jag känner fortfarande likadant. Jag orkar inte ens titta på andra.. ännu mindre vill jag att dom rör mig!
Dom enda händerna som ska vara på min kropp är den personen som inte vill ha mig.
Behövs det ens en beskrivning på hur det känns?
Dethär kommer att ta månader. År. Och jag orkar inte leva i en evighet med denhär knäckande känslan. Jag vet att tiden läker, men det känns inte som att det kommer göra det denhär gången.
Jag orkar inte gråta varenda dag. Jag orkar inte känna såhär längre.
Jag skulle göra nästan vad som helst för att få tillbaka tiden med honom. För att få vara med honom för alltid.
“Our story has three parts: a beginning, a middle, and an end. And although this is the way all stories unfold, I still can't believe that ours didn't go on forever.”
Jag möter min största rädsla i varenda andetag.
Att vakna varenda morgon i vetskapen om att man är ensam.
Att gå runt en hel dag utan att känna sig behövd.
Att inte ha någon att dela sin glädje och sorg med när stunden trycker på.
Att inte ha någon att ringa när allt känns så fruktansvärt meningslöst.
Att inte få ett "godnatt älskling, jag saknar och älskar dig"-sms så man somnar harmoniskt.
Att inte ha någon att krama, hålla om, pussa på och känna sig ETT med.
Att inte ha någon att skratta med, att inte ha någon att bygga en framtid med.
Att inte ha någon att älska, bli älskad av..
Det tär på mig, river och gnager i mig inifrån och ut. Tårarna rinner ännu och det har gått 8 dagar nu.
8 dagar och nätter av panik, meningslöshet, gråt, förtvivlan och livlöshet.
Nån dag hit och dit har känts enklare, när solen har skinit och man blir uppmärksammad, känner att man är älskad trots att man blivit övergiven av den viktigaste personen i livet.
Smset jag fick av dig för 2 dagar sen fick mig att totalt bryta ihop igen. Låten du gav mig med texten..
"Bury all your secrets in my skin Come away with innocence, and leave me with my sins The air around me still feels like a cage And love is just a camouflage for what resembles rage again
So if you love me, let me go. And run away before I know. My heart is just too dark to care. I can't destroy what isn't there.
Deliver me into my fate, if I'm alone I cannot hate I don't deserve to have you My smile was taken long ago, if I can change I hope I never know"
Allt är ofattbart. Helt ofattbart. Och jag kommer gå genom hela livet utan att NÅGONSIN förstå varför detta hände. HUR det kunde hända, för allt var ju perfekt. Allt var perfekt. Jag älskade dig, du älskade mig. Vi ville inte leva utan varandra, vi skulle bli gamla tillsammans och stunderna vi hade tillsammans var magiska. Det var kärlek vid första ögonkastet - första blicken, första meningen, första kramen, första kyssen, första handslaget, första gången.
Jag kommer aldrig att förstå Alex. Jag kommer aldrig att förstå vad som egentligen hände med dig den där tidiga torsdags morgonen den 19 april 2012 då du bestämde dig för att leva utan mig. Och du var så extremt bestämd, du skulle vara utan mig nu, "det var det rätta".
Hur man kan gå från att älska mig mest av allt och "aldrig. Aldrig, aldrig i hela helvetet släppa taget om mig nånsin" till att ett par månader senare bara släppa allt.
Jag kommer bearbeta detta i flera månader. Om inte i flera år. För jag kommer aldrig att förstå, och den känslan är så fruktansvärd. Det hade varit en helt annan sak om du inte hade varit så extremt kärleksfull mot mig, planerat så mycket med mig, nämligen att det skulle vara vi två livet ut. Det hade varit en annan sak om du inte sagt att du ville göra allt med mig.. för du sa ALLT till mig.
Nu kommer jag aldrig att träffa någon annan som jag kommer få höra för första gången säga alla dom orden du sa till mig.
Det kommer aldrig mer att bli någon första gång för den tog du ifrån mig i det ögonblicket du skickade smset om att vi ska gå skilda vägar.
Och jag kommer aldrig kunna höra alla dom orden igen utan att tvivla, för sist någon sa det till mig blev jag övergiven.
Om du läser detta Alex. Så hoppas jag att du någonstans inom dig förstår hur mycket du förstört mig. Det verkar som du var kär i kärleken och inte i mig. För jag tror, att äkta kärlek handlar om att aldrig släppa taget, oavsett motgång. Jag tror inte på att äkta kärlek handlar om att släppa taget om den man älskar enbart för att man tror att den personen är lyckligare utan en.
Jag minns den natten innan du skulle åka på en av dina övningar. Vi låg i mitt rum med släckta lampor, bara skenet från dom levande ljusen lyste upp våra ansikten. Vi älskade och det var något av det underbaraste jag varit med om. Den samhörigheten jag kände med dig i den stunden var så enormt stor att jag aldrig känt det förut. Jag ÄLSKADE dig. Jag älskade dig från botten och djupet av mitt hjärta, av hela min själ, av hela jag.
Och stunden efteråt när vi lyssnade på Ron Pope's "Perfect for me" och "You're the reason I come home". När vi låg i varandras famnar och lyssnade på dom låtarna. Dom blev våra. Och världen var vår. Det var du och jag mot världen, jag kunde känna det så tydligt. Jag kunde känna kärleken spira i luften. Och jag grät av lycka, tårarna rann. Jag var så extremt lycklig med dig Alex.
Och nu är alla dom vackra stunderna borta. Allt skratt, all kärlek, alla lyckliga stunder. Du övergav mig, du övergav det vi hade. Det som du kallade "äkta kärlek som aldrig skulle dö ut".
Jag kan skriva en hel bok i hur fruktansvärt lycklig du gjorde mig. Och hur fruktansvärt förstörd jag är nu och för alltid för det du gjorde. För allt du lovade som du bröt på några sekunder.
Jag möter rädslan och smärtan varje gång jag tänker på dig. Det går inte en dag utan att du hemsöker mina tankar och gör mig så fruktansvärt svag.
“In our time together, you claimed a special place in my heart, one I'll carry with me forever and that no one can ever replace.”
Eftersom livet helt har stannat upp för tillfället, nu när den jag älskade mest av allt på hela jordklotet har lämnat mig, så har jag problem med att bara andas. Varje andetag gör så fruktansvärt ont att tårarna kan rinna utan snyftningar. Ibland blir det värre och det känns som jag ska "hulka" sönder mig själv. Alla helger som nu kommer vara tomma, alla kvällar som nu kommer vara ensamma, allt skratt och all kärlek som nu är borta.
Jag dör hellre än att känna som jag gör just nu. Han var mitt allt. Mitt ALLT. Jag insåg det inte förrän han lämnade mig.
Mitt liv har tappat sin mening just nu och ett bra tag framöver. Därför så kommer också bloggningen att avta. Jag vet inte hur länge. Det får vi se. Förhoppningsvis lever jag även i framtiden och förhoppningsvis har jag funnit lyckan igen. Och då tar det inte lång tid förrän jag är tillbaka..
"Maybe some people just aren't meant to stay in our lives forever, maybe some people are just passing through. It's like some people just come through our lives to bring us something, a lesson we need to learn, and that's why they are there."
Flest på Chabo, eftersom Emile bara låg och tryckte i hörnet den lilla stackaren. Får nog jobba extra med att göra honom tam :)
Dock är dom vääldigt nyfikna i buren och stoppar man ner handen kommer BÅDA fram och nosar, kliver upp i handen med framtassarna (ännu inte med baktassarna, men det kommer nog så småningom!) slickar och smakar lite försiktigt på fingrarna, bebisar som dom är ^^
Ahhh, polisbesatt som jag är så blev jag helt entusiastisk när jag såg detta för nån minut sen! Rena drömmen för mig! Synd att det är så långt härifrån.. Älvsjö ligger inte direkt i närheten av Tyresö. Men såå långt är det ändå inte, ca 45 min med buss - det går ju!
Misstänker dock att jag inte kommer få arslet ur röven och verkligen ge mig in på detta eftersom jogging inte är så högprioriterat när det gäller träning för mig, men jaa.. man vet aldrig :)
Verkar som leveransen av buren krånglar.. cp också, jag som verkligen trodde den skulle komma idag! Fan, hatar sånthär. Håll tummarna att den kommer nu.. jag kaaaaaan inte vänta längre!
Jag som trodde den skulle komma på mån/tis t.om. Som jag desperatlängtat i flera veckor efter detta, åååååhhh. Goin crazy :(
Ska försöka koppla bort tankarna på att spela lite Rayman nu innan jag klättrar på väggar av frustation
Tänkte tipsa om ett jätteroligt spel. Finns till PC (det spelar jag) men även till Xbox, Playstation, Nintendo DS, Wii and so on.. nämligen Rayman! Är man som jag, lite barnslig och gillar plattformsspel och sagolika miljöer så kommer man älska detta. Laddade ner detta igår kväll, Alex som är duktig på sånt hjälpte mig. Och jag vet inte hur många timmar jag spelat detta på bara ett dygn.. hoho.
Lite gameplay bilder. Looks funny, doesn't it? Värt o testa!
